Vad du säger under de första två minuterna

Att säga vad du ska göra är lättare än att presentera dig

Frågan som stoppar den som aldrig har provat är alltid densamma: vad pratar jag om med en främling i en halvtimme? Svaret är att du inte behöver prata om dig själv, och du behöver inte prata i en halvtimme. Du behöver säga en sak, i början: vad du ska göra de kommande tjugofem minuterna.

Marshall Rosenberg skiljer i en bok från 1999 mellan iakttagelse och bedömning: att säga vad du ser i stället för vad du tycker om dig själv. Tillämpat här blir det en praktisk regel. "Jag håller på att avsluta kapitel tre" är en iakttagelse. "Jag måste verkligen ta igen det, jag ligger långt efter" är en dom över dig själv, och den lägger en börda som ingen av er behöver.

Chris Voss betonar i en bok från 2016 hur mycket man vinner på att upprepa den andras sista ord i stället för att ställa frågor. I ett pass kostar det nästan ingenting: ett "aha, uppsatsen" är redan allt det behöver vara, och det tvingar ingen att säga mer.

Dale Carnegie satte samma sak i centrum i en bok från 1936: att vara intresserad kostar mindre än att försöka vara intressant. På två minuter är det dessutom den enda strategin som ryms.

Tre meningar som räcker

• "Under de kommande tjugofem minuterna skriver jag mejlet jag skjutit upp i tre dagar."
• "Jag pluggar kapitel fyra. Ingen aning om hur länge det tar."
• "Jag måste bara komma igång, sedan får vi se."

De är korta med flit. En mening som rymmer en uppgift och en längd gör två saker på en gång: den talar om för den andra att den kan sitta tyst i lugn och ro, och den talar om för dig att du precis har gjort ett åtagande inför någon.

Vad du inte behöver säga

• Du behöver inte fråga hur den mår: det är ingen fråga, det är en fras, och här kan den hoppas över.
• Du behöver inte motivera uppgiften eller förklara varför du ligger efter.
• Du behöver inte fylla tystnaden: tystnaden är inget hål att täcka, det är det ni båda är där för.
• Du behöver inte dela din skärm: det du gör förblir ditt.

I slutet, under de sista två minuterna, säger du hur det gick. En rad räcker där också: "klart", "halvvägs", "inget, dålig dag". Den finns för att avsluta, inte för att rapportera.

Om du hellre inte vill prata alls kan du ha ljudet avstängt under hela passet.