När listan är lång är det tunga inte att göra sakerna: det är att välja dem, och valet kommer tillbaka vid varje rad. Töm huvudet, ta en enda sak och ge den en timme.
David Allen utgår i en bok från 2001 från en enkel tanke: huvudet är till för att ha idéer, inte för att hålla kvar dem. Så länge något bara finns i ditt huvud kommer det tillbaka med oregelbundna mellanrum, och varje gång tar det en liten bit av din uppmärksamhet. Hans förslag är att tömma ut allt på ett ställe du litar på.
Stephen Covey lägger i en bok från 1989 till det andra snittet: allt som är brådskande är inte viktigt, och nästan inget viktigt är brådskande. Därför fylls listan av små saker som ropar högt, medan den stora ligger kvar längst ner, tyst.
Tillsammans säger de två idéerna en sak: att tömma och att välja är två olika jobb, och att göra dem i samma stund är därför du aldrig kommer igång.
Det tredje steget är oftast det som saknas. En prydlig lista är fortfarande en lista: den rymmer alla beslut, och alla är fortfarande kvar att fatta. En timme rymmer ett beslut, redan fattat, och den har fördelen att den kommer av sig själv.
Vid den tiden, om någon annan bokat samma tid, är ni i ett videosamtal och var och en jobbar med sitt: två minuter för att säga vad ni ska göra, sedan tystnad, och två minuter på slutet för att säga hur det gick.
Du kan byta: avtalet gäller timmen, inte uppgiften. Det som räknas är att du sitter där just då.
De som du vet att du kan hålla. En tid du håller ger mer gjort än fyra du hoppar över, och du slipper den där känslan av att ha missat något.
Ja, men det tar en minut: din e-postadress, en kod kommer, och det är gratis utan kreditkort.
Idéerna är sammanfattade, inte citerade, och tillskrivs dem som skrev dem. Ingen text är hämtad från böckerna.